Antika grekisk teater

Den antika grekiska teatern kan dateras så långt bak som flera hundra år f. Kr och många står fast vid att det var grekerna som öppnade dörren för teatern. Teatern utvecklades i staden Aten och kom till en början att endast vara en form av festival i gudens Dionysos ära.

Därefter slog teatern igenom med tre olika genrer, komedi, tragedi och satyrspel. I teaterpjäserna var det endast män som spelade och de var aldrig mer än tre åt gången på scenen. Männen kunde bära olika förklädnader och masker användes regelbundet. Varje mask hade en speciell roll som kopplades till teaterpjäsens genre. Var det frågan om en komedipjäs så var masken glad och var det frågan om tragedi så var masken ledsen eller arg. Männen kunde även spela kvinnor och då var det lösbröst de använde sig av. Bakom männen fanns vanligen också en kör som sjöng i pjäsens syfte, något som man idag skulle koppla med filmmusik. Kören sjöng oftast i början av pjäsen och i slutet men aldrig medan skådespelarna hade sina repliker. Genren tragedi var drama och pjäsen levde nästan alltid upp till sitt namn. Dessa pjäser handlade om gudarna och hur de skulle straffa pjäsens huvudperson för diverse ting. Hybris (övermodet) och nemesis (gudarnas straff) var nyckeln till pjäsens handling. Kören var då klädda i bockar. Komedins handling var att driva med antingen aktuella händelser eller aktuella personer. Här kunde man lätta på trycket och skratta samt ibland även göra narr av då omtalade ting. Komedipjäsen Lysitrate som skrevs av Artistofanes är tidernas kändaste pjäs och den handlar om hur kvinnorna bad männen att sluta kriga annars skulle de avstå från samlag. Vidare information om de olika genrerna som användes i den antika grekiska teatern finns att läsa på litteraturhistorien.se.

Hur en Orchestra var uppbyggd

 Teatern kom att bli mycket populärt och det tog inte lång tid innan speciellt tillverkade arenor konstruerades i teaterns syfte. Arenorna byggdes på så sätt att scenen, i rund form, tillverkades längst ner och därefter kom cirkelformade läktare framför och vid sidan av scenen. Dessa arenor tillverkades alltid på antingen en kulle eller en dal så att scenen skulle finnas på botten och läktarna skulle ha en nästan naturlig lutning nerifrån och upp. Dessa arenor kallas för Orchestras och läktarna för Theatron. Orchestran byggdes på detta sätt för att gynna akustiken. Det skådespelarna sa längst ner på scenen hördes utan ansträngning till den absolut sista läktaren högst upp. Läktarna, eller theatronerna, var i sin tur byggda av sten och formade en semimåne runt scenen. En Orchestra kunde rymma upp till 17 000 tittare. Bakom scenen byggdes även så kallade Skene vilket var små rum eller väggar gjorda av sten. Detta kan kopplas till dagens ”bakom kulisserna” och rummen var byggda i samma syfte. I rummen kunde skådespelarna smyga in för att byta antingen förklädnad eller mask. Väggarna användes för teaterpjäsen som rekvisita i form av antingen bakgrund eller hjälp för att gömma personen bakom som hissade ner olika figurer för skådespelarna att interaktionerna med.

Hur en Orchestra var uppbyggd