Om teatrar i romarriket

I romarriket var teater och drama mycket influerat av grekisk kultur, men romarna hade en speciell högtid jämfört med grekerna som hette Ludi Romani som de var ensamma om.

De som styrde i det gamla Rom hade en otrolig makt, men den var väldigt instabil och det förekom väldigt mycket intriger så därför ville det “vanliga folket” se till så att alla var nöjda och glada och ställde därför till med skådespel av allehanda slag.

Ingen hade särskilt mycket pengar på den tiden så därför var inträdet gratis för alla.

Ibland tävlade man med häst och vagn på ovala banor med fyra hästar framför vagnen. Det tävlades i olika lag och speciellt i Rom fanns det fyra lag som fajtades mot varann, nämligen de vita, de röda, de gröna och de blå. Varje lag hade en hejarklack som hurrade på dem vid tävlingarna. Dessa vagns-förare var otroligt populära och deras popularitet kan jämföras med den status som dagens fotbollsstjärnor har. De romare som fanns på tävlingarna slog vad hej vilt med varann om vilket lag som skulle ta hem segern.

Gladiatorspel och teatrar

Tyvärr var romarna förr i tiden mycket grymma människor och började tidigt, redan på 200-talet med gladiatorspel. Man höll till på amfiteatrar och de allra största kallades för Colosseum. Det allra största och mest kända var Colosseum i Rom. Gladiatorerna hade hemska och skrämmande vapen som dom anföll sin motståndare med och de kallades för treuddar. Antingen stred de man mot man eller med stackars vilda djur som till exempel lejon eller björnar. De stred tills de stupade döda ner till marken. Undantaget var om en gladiator blev av med sitt vapen i striden för då kunde de be om nåd. Det var för det mesta kejsaren som bestämde om en gladiator skulle få nåd och om han gjorde “tummen upp” blev krigaren benådad, men gjorde han “tummen ner” blev krigaren snabbt dödad på arenan. Ibland fick den hysteriska publiken bestämma gladiatorns öde. Tävlingarna blev mer och mer blodtörstiga ju längre tiden gick i historien och det förekom att arenorna lades under vatten för att det skulle utkämpas “sjöslag” där.

Den underhållning som inte var så blodtörstig var teater. Detta var mycket populärt och det var oftast hemska tragedier och komedier som utspelades på arenorna. Eftersom teatern ursprungligen kom från Grekland skrev många romerska författare sina pjäser efter den grekiska modellen. Publiken fick sitta i en halvcirkel framför scenen och alla skådespelare var alltid män. Om man behövde en kvinnlig roll så fick männen också spela kvinnor. Man kände igen en skådespelare på den här tiden lätt, eftersom männens masker var rödaktiga medan “kvinnornas” var vita. På friluftsteatern i Pompeij fanns det plats för en publik upp till 50 000 personer! Nu är bänkarna för länge sedan ruttna och scenens golv är ett minne blott.

Ibland spelades även pantomimer upp på dessa romerska teatrar och då handlade det om farser. Även här var det endast män som mimade. Många människor ägnade mycket av sin tid på att se på teater i romarriket och den romerska kulturen spreds på så sätt vidare i generationer framåt. Den hade också som uppgift att hålla folk på den tiden borta från politiska aktiviteter.