Teaterns ursprung

Teater kommer från det grekiska ordet theatron som betyder ”En plats för att vis” och är en ansedd konstform där tolkningar av världen sker med en dramauppspelning. En framställd historia ges med hjälp av rekvisita och skådespelare. Som all konst kan tolkningarna vara djupa och inneboende logik kan behöva implementeras. Teatern sägs ha sin början i antikens Grekland i statsstaten Aten och staden Dionysia omkring 700 år före Kristus. Där hölls årliga fester till guden Dionysos ära. Dessa namngavs dionysosfesterna och bestod av sång presenterad av en försångare som samspelade med en kör. Detta utvecklade sig sedan till att försångaren istället blev ackompanjerad av kören då försångaren höll monolog. Denne kom att kallas protagonist och betyder rakt översatt för tidig kämpe.

Teater
Teater

Detta tog sedan ett ytterligare steg där även en motspelare deltog och en dialog skapades. Motspelaren kom att kallas antagonist som istället betyder antikämpe när det översätts. Samtliga skådespelare bar masker. Varför masker bars är inte klart, men kanske var ett sätt att ta bort det mänskliga i dramat. Det skulle också gå att tolka som en symbol för de dolda budskap som teatern kan bestå av. Här tycks teaterns internlogik ha uppkommit. Med en hjälte som stöter på hinder och måste lösa dessa. Det mesta av de drama som utspelades ska ha haft inslag av grekisk mytologi (satyrspel) men kunde också bestå av tragedier och komedier av varierat slag. Platsen för detta ska ha varit en cirkelformad scen med läktare i en halvcirkel omgärdad. Det var en underhållning där publiken, samt skådespelarna enbart bestod av män.

Teatern får fler syften

När romarriket växte sig starkt togs teatern som koncept i princip över av romarna. De använde teatern i politiskt syfte för att vinna sympatier, där bland annat gladiatorspelen var av sådan form. Även i Asien omkring 100 år efter Kristus, höll sällskap på resande fot teaterföreställningar i syfte att visa på etiska normer. Att mycket av teaterns form och utseende ligger kvar från det tidiga Grekland råder nog inte så stora tvivel om. Däremot att skälen numera många gånger tycks vara politiska eller i form av att visa på etiska normer och inte allt för ofta handlar om Gudar kan tyckas vara det som förändrats.

Teater
Teater

Vad Grekerna hade i syfte att visa då är inte helt klart. Möjligen kan det ha varit underhållning och ett lärande om Gudar som var det primära. I den moderna teatern kan det tyckas klart att den används för att påverka till moral. På medeltiden var det återigen religiösa inslag som utgjorde tema. Nu var det istället gamla och nya testamentet som skildrades. Teatern har sedan dess vunnit mark. Under en kort period på vägen svalnade intresset och 1964 stängdes teatern ned. Innan dess, under reformationen – då det religiösa inslagen i teatern förbjöds – tillkom också de personer och verk som fått störst popularitet och influerat den fortsatta dramaproduktionen. Denna period blev kallad, den elisabetanska teatern och dit hör exempelvis William Shakespeare (Hamlet, en midsommarnattsdröm), Richard den tredje och Christopher Marlowe (Den tragiska historien om Doktor Faustus). Sedan dess finns teatern som en naturlig del i människors liv. De har uppdelats i grenar av dans, opera, musikaler etcetera. De ligger också till grund för dagens filmer, serier och i vissa länder en egen vetenskaplig fakultet på universiteten.