Kända svenska teaterpjäser

Tjechov, Ibsen och Shakespeare. Det är lätt att tänka på de stora utländska pjäsförfattarna och deras storverk, men det finns många kända svenska teaterpjäser.

 

Fröken Julie av August Strindberg är kanske den kändaste svenska teaterpjäsen och är en pjäs som fortfarande spelas ofta på svenska teatrar, men även på utländska scener. Strindberg skrev pjäsen vid 1800-talets slut som den första pjäs i den nya naturalistiska teater han ville skapa. Fröken Julie är ett kammarspel som utspelar sig under en midsommarnatt och morgonen efter. Pjäsen skildrar relationen mellan den högadliga Fröken Julie och Jean, som är betjänt hos Julies far, Greven. Relationen mellan Julie och Jean är en kamp om kärlek och frigörelse. En frigörelse som vid pjäsens slut ser ut att få förödande konsekvenser för Fröken Julie då Jean ger henne ett rakblad innan hon lämnar scenen och pjäsen tar slut. Pjäsen har även blivit film, balett och opera. Andra kända och ofta spelade pjäser av Strindberg är Till Damaskus och Ett drömspel och trots att mer än 100 år har gått sedan Strindbergs död är han vår mest spelade dramatiker genom tiderna och en av de vars pjäser som sätts upp mest idag.

 

Efter Strindberg är Per Olov Enquist Sveriges mest spelade dramatiker genom tiderna. En av hans mer kända pjäser är I lodjurets timma från 1988. Pjäsen utspelar sig på ett mentalsjukhus i Enquists hemort Hjoggböle. Huvudkaraktären är en pojke på mentalsjukhuset som har mördat två personer som hade flyttat in i hans morfars hus. För att väcka pojkens empati får han en katt med sig i cellen, men experimentet misslyckas och sjukhuset kallar in en präst för att hjälpa pojken. Det är en pjäs som rör sig kring teman om vad som är en människa, återuppståndelsens möjlighet och gränsdragningen mellan sjuk och frisk. Andra kända pjäser av Enquist är Till Fedra, Tribadernas Natt och Chez Nous.

 

En ökänd pjäs med fruktansvärda konsekvenser

En mer samtida teaterpjäs med det korta namnet 7:3 blev känd i samband med polismorden i Malexander 1999. Pjäsen är skriven av Lars Norén och titeln refererar till den paragraf som handlar om rymningsbenägna fångar. Skådespelarna i uppsättningen var själva fångar och pjäsen fick mycket kritik för att de fick uttrycka extrema åsikter och även nazistiska åsikter på scen. Mest känd blev dock pjäsen då en av skådespelarna, Tony Olsson, avvek från sin permission som han fått för att kunna delta i pjäsen. Under permissionen deltog Olsson i ett ett bankrån i Kisa och i den följande jakten mördade Olsson och hans två kumpaner två polismän i Malexander.

 

Norén, som precis som Strindberg och Enquist är en ofta spelade dramatiker, fick sitt genombrott 1982 med Natten är dagens mor och dess uppföljare  Kaos är granne med Gud. Tillsammans med en tredje pjäs, Stillheten, utgör pjäserna en trilogi som är delvis biografiska om Noréns egen barndom i Skåne. De skildrar en familj som driver ett litet hotell i Skåne och som emotionellt befinner sig i sönderfall. Pjäserna om den såriga familjen hjälpte till att skapa begreppet “Norénfamilj” för att beskriva en dysfunktionell familj. Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud är pjäser som fortfarande sätts upp i Sverige och de har även spelats in som tv-teater.